De är ingen som sagt att livet ska vara enkelt. Dock kan jag ibland tycka att de skulle kunna vara lite lättare. När jag är ledsen tröstar min mamma mig alltid och säger att de inte är här de slutar, de kommer komma fler tidpunkter i livet som är värre. Självklart säger hon också alla dom saker en mamma ska säga när man är ledsen. Men just för minuten kan de vara ganska svårt att förstå. Speciellt när man sitter där med rödsprängda ögon, södergråtet smink och snor överallt. Samt att man gråtit timmar i sträck av antingen krossat hjärta eller ilska. Just då känns de som att de är det värsta som har hänt och de värsta som kommer hända.
Så känner jag idag. Så kände jag igår. Och så kommer jag känna imorgon och alldeles för många dagar framöver. Bara för att livet inte är enkelt och precis exakt så som jag vill att de ska vara. Bara för att jag hatar när folk sviker, ljuger och lovar saker de inte kan hålla. Bara för att killar är skit. Jag hatar att gråta och må dåligt för andras problem. Och jag hatar att sakna.
Jag har lärt mig av min bästa vän hur man stiger upp ur gropen, skakar av sig skiten och går vidare. Men just nu är gropen så djup.