ÄNTLIGEN!
Halv elva igår satt jag som en nervös liten flicka i väntan på att få skriva teoriprov. Trots att jag var nervös så klarade jag av det mer än galant. På natten hade jag svårt att sova. 10 i ett var jag ner och hämtade mat och slocknade nog inte förän vid två. Vid sex trampar en ovetande bästa kompis in, Sara, "jaa, må hon leva jaa, må hon leva uti hundra år". Just nu minns jag nästan inte ens det. Minns att jag satt nervöst i bussen, gick på körskolan, efter det kändes det som jag väntade flera timmar på att få komma in i teoriprovrummet. Mina hjärtslag före rättningen av provet är obeskrivliga. Hela kvällen höll hela familjen min för Sara. Hon kan inte råför att hon är lättlurad.

Klockan kvart i sex ringde då väckaren och sju satt jag i bilen för uppvärming inför uppkörning klockan åtta. Inte alls nervös åker vi iväg från vägverkets parkering och 25 minuter senare kommer vi tillbaka. Kanske min bästa körning ever! "Körprovet är godkänt" och körkortet är mitt.

Jag vill tacka alla som har hjälpt mig, stöttat mig. Nu när jag tänker efter så skulle jag nog behövt ditt stöd Sara. Men reaktionen imorse över att få veta att jag tagit det gör mig så glad. Du glädjs minst lika mycket som jag.

Nu har min önskan gått i uppfyllelse. Eller nästan, det ska bara bli fredag och min och Fannys 18års fest. Min önskan var att det skulle bli fredag och jag kunde se tillbaka på veckan och förstå att det gått bra.

Igår var jag inte ett dugg trött utan bara spänd och glad över att jag hade världens bästa födelsedag. Idag är jag hur trött som helst. Krafterna är slut. Tur att jag har sovmorgon imorgon till ett.

Tack också till alla som grattat mig! Det behöver jag.