Sprang på Julia idag när jag var på ICA. Möttes av en chock när jag fick se hennes Oleary´s tröja. Hon praoar alltså på vårt  ställe. Jag måste säga det, för det känns som vårt ställe. Fyfan vad roligt vi hade. Kom också på att tänka hur mycker jag saknar tjejan. Det är som allt sitter, alla pusselbitar, då vi träffas. Vi kan prata om allting. Undra vad som skulle behövas för att vi skulle dra upp näten våra från botten och fixa hålen lixsom...